closetojune

jag har ett litet tiny tiny jobb ibland. men det gills liksom inte.


det håller inte att vakna upp runt tio varje dag, hamna framför datorn, äta lite läsa lite, kanske vandrar man ner på stan.
träffar någon eller flera andra arbetslösa damer. träffar henrik när han inte jobbar.


dagarna har redan sett ut så hela sommaren. jag behöver saker att göra i höst, men ett jobb med stress ger mig panik nu, jag orkar inte ta ett till restaurang/hotell-jobb, tanken ger mig creeps, stress innan stressen ens finns på papper.

vad är grejen med affärsbutiksjobb, varför så svårt att få, äsch jag jobbar hellre på posten eller ica-lagret men det får man ju inte heller.. och platsbanken gapar tom på sånt jag kan söka..

ska man fly stan eller landet, men för att hamna var då? och vem skulle jag resa bort med. alla är hemmatama i denhär stan, känns som bara jag vill bort. på riktigt. och nu..